3,5 är en otroligt krävande ålder. Det är mycket som händer runt honom och allt ska testas. Eftersom de saknar preferenser överhunvudtaget så testas de medar självklara saker, som inte borde testas. Det blir tjatigt och det blir mycket nej. Ett ord som vi fram till nu varit sparsmakade med om inte något är livsfarligt. Men nu är typ allt livsfarligt som han vill göra. Eller iaf en uppstädningstid efteråt som inte är rimlig. 

Jag ska också snart skaka fram en hjärna och skriva till utbildningsnämnden angående förskolan. Det ger mig ångest, men det måste göras. Orättvisan som hägrar är mer ångest än prestationsångesten.