men nyss hemkommen från jobbet gör att inte ens snabbspolning på L-Word får en att varva ner

för jag är stressad. Måste sova, måste gå upp, måste jobba i Sylvias kök med the Boss, måste gå på middag hos mormor, måste gå till Raw och rodda baren måste gå tillbaka till Sylvia och jobba med fulla störande människor som blåser ut ljuset precis sekunden efter jag tänt det... MED flit!

Så tänkte jag ta tillfääelt i akt att berätta att idag har jag träffat Stockholms coolaste band, (tydligen) (efter vad jag precis läst om dem nu när jag kom hem). The Knockouts. Jag hörde bara när de körde soundcheck i lokalen innan alla kom, men jag märkte att de var riktigt bra.

Blev förvånad.

Jag funderade när vi alla sprang bakom och fixade inför kvällen, om de hade några groupies.

Så blev jag plöstsligt lite rädd att någon av dem skulle följa med mig in på toan och trycka upp mig mot väggen för de var så vana vid att få som de ville. Vad skulle jag sagt då? Jag hade inte tid för några rockstars! Jag var i panikskrik-Stress! Jobbade som en galning!

Jag höll mig alldeles för länge pga av fruktan.

Detta skedde självklart inte. Fantasin skenar iväg och därmed blodet på ett ej upphetsat vis.

Plus att de gillar nog inte små blondingar i jeans och rosa halsduk. De vill nog ha kajal och röda slingor.

Eller inte vet jag.

Men jag kommer iaf få hjärtattack och högt blodtryck i den ordningen.